Mat på resan!

By oktober 23, 2012Allmänt

Hej!

Hur gör man egentligen med maten under semestern?
Ja, antingen släpper man allt och äter precis vad man vill och faller för alla frestelser, det är ok.
Eller så gör man det inte, om man inte vill falla ur sina goda rutiner. Your choice.

Om man väljer det andra alternativet så följer här några tips:

Ta med mat på flyget. Flygmaten (om den inte ingår) är oftast svindyr och dessutom inte ens god!

Välj mer protein och grönsaker/rotfrukter på tallriken än de friterade och stärkelserika sakerna.

Ät massor av frukt, som dessutom oftast är godare utomlands!

Köp med och ha mellanmål på rummet så slipper du slänga i dig något onödigt i farten.

För mig är njutning bl.a att kunna ta ett glas vin på balkongen, vilket jag definitivt unnar mig här nere!

Kram

20121023-175807.jpg

Join the discussion 4 Comments

  • Friberg Sandra skriver:

    Hej Annika.
    Tränar du nåt när du åker på en veckas semester eller tar hela kroppen oxå semester? Om du tränar hur kan det då se ut? Njut av er lediga vecka! Kram

  • Friberg Sandra skriver:

    Hej Annika.
    Tränar du nåt när du åker på en veckas semester eller tar hela kroppen oxå semester? Om du tränar hur kan det då se ut? Njut av er lediga vecka! Kram

  • Josephin skriver:

    Hejhej,

    Jag vill bara säga att jag tycker att din blogg är väldigt härlig och motiverande. Jag tycker även att du verkar ha en så lätt och sund inställning till kost och träning vilket jag tycker är underbart! Det gör att ämnet inte känns lika känsligt utan istället bara gör en glad och motiverad till att fortsätta med en sund livsstil.

    Jag har sedan många år tillbaka idrottat väldigt mycket. Jag körde hockey på elitnivå och tränade sen ca 12 års ålder i genomsnitt 2 pass om dagen, Jag älskade det, så det var väl inget fel med att köra så mycket då, men när jag blev äldre blev allt på så stort allvar och glädjen med både träning och mat så gott som försvann. Jag brände ut mig totalt med alla mat och träningsdagböcker jag fick från både klubblag och landslag och med pressen på mig själv när det även kom till mina betyg och att ständigt vara så duktig och perfekt gjorde att min kropp och mitt psyke inte orkade mer. Vintern 2010 vägde jag bara 47 kg som 1,74 m lång tjej och tränade fortfarande på denna hårda nivå. Jag hade tynat bort av all stress och press och jag som alltid hade ätit som en 90 kg man hade ingen aptit alls längre. Det fanns ingen glädje kvar. Den vintern blev jag tvungen att tacka nej till både en reservplats till OS i Vancouver 2010 och till en given förstaplats som målvakt under mitt sista år som junior i Junior-VM i USA 2010.

    Det tog ca 6 månader för mig att hitta glädjen med träningen igen. Men de 6 månaderna var otroligt jobbiga och de är först nu, tre år senare, som jag inte känner av utbrändheten längre. Tidigare har den visat sig i form av stress, utmattning, stora sömnproblem, hjärtklappningar och panikångest.

    Jag vill med det här bara säga hur tacksam jag är för personligheter som dig, som hjälper och stöttar bara genom din text. Bloggar som den här har varit en stor hjälp för mig till att hitta tillbaka till glädjen och en sund livstil och kosthållning som ger kroppen det den behöver och mår bra av. Jag har äntligen hittat rätt i min kost, vad som fungerar för mig och har aldrig mått bättre! Så tack för all din inspiration!!!

    Hoppas du får ha en underbar semester med massa sol och skratt!

    Har även själv börjat blogga om just hälsa, så det vore superkul om du ville kika in där!

    Mvh,
    Josephin

    • Annika Sjöö skriver:

      Men TACK Josephin! Vad glad jag blir för dina fina ord. Det betyder mycket för mig!
      Så skönt att du äntligen har ”hitat hem” bland all mat och träningshets som finns idag.
      Jag önskar dig all lycka till och hoppas jag ska kunna inspirera vidare!
      Kramar Annika

  • Josephin skriver:

    Hejhej,

    Jag vill bara säga att jag tycker att din blogg är väldigt härlig och motiverande. Jag tycker även att du verkar ha en så lätt och sund inställning till kost och träning vilket jag tycker är underbart! Det gör att ämnet inte känns lika känsligt utan istället bara gör en glad och motiverad till att fortsätta med en sund livsstil.

    Jag har sedan många år tillbaka idrottat väldigt mycket. Jag körde hockey på elitnivå och tränade sen ca 12 års ålder i genomsnitt 2 pass om dagen, Jag älskade det, så det var väl inget fel med att köra så mycket då, men när jag blev äldre blev allt på så stort allvar och glädjen med både träning och mat så gott som försvann. Jag brände ut mig totalt med alla mat och träningsdagböcker jag fick från både klubblag och landslag och med pressen på mig själv när det även kom till mina betyg och att ständigt vara så duktig och perfekt gjorde att min kropp och mitt psyke inte orkade mer. Vintern 2010 vägde jag bara 47 kg som 1,74 m lång tjej och tränade fortfarande på denna hårda nivå. Jag hade tynat bort av all stress och press och jag som alltid hade ätit som en 90 kg man hade ingen aptit alls längre. Det fanns ingen glädje kvar. Den vintern blev jag tvungen att tacka nej till både en reservplats till OS i Vancouver 2010 och till en given förstaplats som målvakt under mitt sista år som junior i Junior-VM i USA 2010.

    Det tog ca 6 månader för mig att hitta glädjen med träningen igen. Men de 6 månaderna var otroligt jobbiga och de är först nu, tre år senare, som jag inte känner av utbrändheten längre. Tidigare har den visat sig i form av stress, utmattning, stora sömnproblem, hjärtklappningar och panikångest.

    Jag vill med det här bara säga hur tacksam jag är för personligheter som dig, som hjälper och stöttar bara genom din text. Bloggar som den här har varit en stor hjälp för mig till att hitta tillbaka till glädjen och en sund livstil och kosthållning som ger kroppen det den behöver och mår bra av. Jag har äntligen hittat rätt i min kost, vad som fungerar för mig och har aldrig mått bättre! Så tack för all din inspiration!!!

    Hoppas du får ha en underbar semester med massa sol och skratt!

    Har även själv börjat blogga om just hälsa, så det vore superkul om du ville kika in där!

    Mvh,
    Josephin

    • Annika Sjöö skriver:

      Men TACK Josephin! Vad glad jag blir för dina fina ord. Det betyder mycket för mig!
      Så skönt att du äntligen har ”hitat hem” bland all mat och träningshets som finns idag.
      Jag önskar dig all lycka till och hoppas jag ska kunna inspirera vidare!
      Kramar Annika

Leave a Reply