Heej!

Ok, här kommer då min redogörelse av Göteborgsvarvet 2017!

Vaknade till ett mycket soligt och varmt Göteborg och tänkte ”det här kommer bli mitt varmaste varv hittills”. Dagen innan hade så många varnat för vädret och att man skulle fylla på med extra vätska, salt etc. Jag funderade till och med på att ha såna där ”snabba” solglasögon på mig för att inte få solsting! Haha, all den oron var ju helt förgäves. Jag skulle nog påstå att temperaturen under varvet var helt perfekt och det fläktade även skönt på flera ställen. Och dessutom sjönk temperaturen under dagen så att det till och med blev lite kyligt på slutet.

Kom till omklädningsrummet i Frölunda Borg vid 13-tiden där vi som springer för Stadsmissionen brukar få byta om och ladda. Känns extra fint att få springa Göteborgsvarvet och samtidigt veta att man gör en god sak för utsatta barn/familjer i Göteborg. Alla som springer för välgörenhet betalar dubbel startavgift och där allt överskott går till just detta ändamål!

Obligatorisk groupie innan start!

Jag och grabbarna liksom. Jag var enda ambassadörs-kvinnan som sprang!

Ett härligt gäng Göteborgare! Bl.a. Ken Wennerholm, Johan Trouvé, Mikkey Dee m.m. Hade grymt sällskap av Ken Wennerholm under stora delar av loppet.


I alla fall, starten gick 14.35. Startgrupp var nr 12 och jag hamnade i början av startgruppen till skillnad mot tidigare år. I och för sig räknas starttiden från att man passerar startlinjen, men jag upplevde ändå mindre ”korvstoppning” än tidigare år och jag fick en fin och smidig start!

Planen var att med hjälp av min pulsklocka hålla ca 5:30 tempo loppet igenom. Det visste jag var ett tempo jag skulle klara av att hålla och då jag ändå skulle kunna komma i mål något snabbare än förra året då jag spräckte 2 timmars gränsen och sprang in på 1:59. 

(I stolt samarbete med Polar) Foto: Markus Holm

MEN det flöt på lite FÖR bra i början och de 4 första kilometrarna låg samtliga på under 5 min/km! Jag började bli lite orolig för att jag hade gått ut för hårt och istället skulle gå in i väggen efter en mil, men jag kände mig verkligen stark! 

Första 5 km sprang jag på 25:33. Försökte medvetet ”sakta” ner lite på tempot men sprang ändå på i liknande tempo och sprang milen på 52:19. Minns hur pigg jag kände mig i benen när jag passerade 10 km sträcket och ropade högt ”så himla gött!!”. Inga medhåll omkring mig…haha.

Drack en mun vatten på VARJE vätskestation, men ingen sportdryck. Det kommer jag aldrig göra om efter ”löparmagen” jag drabbades av efter mitt första Göteborgsvarv 2014…

Fasade lite inför Göta älvbron som jag vet brukar kännas ordentligt, men här blev jag snarare lite stressad av att det var trångt och jag inte kunde springa i det tempot jag ville. Hade hela tiden koll på i vilket tempo jag sprang på med hjälp av pulsklockan. 

Foto: Markus Holm

Efter 15 km gick det lite långsammare, men ändå enligt plan. Kände mig fortfarande stark i benen och tänkte på vilken otrolig skillnad det var på känslan i benen från tidigare år. Tack löpstyrka liksom!

(Data ur appen polar-flow efter loppet)

Måste ändå erkänna att jag blev lite besviken på avenyn. Där det brukar hejas som mest verkade det ändå som om folket hade tröttnat och stod mest och stirrade tomt på oss löpare. På avenyn där det går lätt uppför känner man att man behöver lite extra pepp! Men det fick jag istället på Vasagatan där min storebror stod som funktionär och jag fick en ”low-five” på vägen!

Något av det bästa för mig under hela loppet var att jag INTE kände att jag ville ge upp vid 18 km och Övre Husargatan som tidigare år! Visst, benen kändes stela, men inte som tidigare år då de varit som cementblock där! DÅ blev jag euforisk! 

Allra tyngst var det uppför bron mellan 19-20 km, då var det ”pannben” som gällde, men ändå kände jag mig redan då som en vinnare eftersom mitt lopp känts så himla bra fram till dess.

Kände sådan lättnad när jag sprang in på Slottskogsvallen och kunde öka farten lite de sista hundra metrarna. Såg min pappa stå nära mål och ropade högt ”PAPPA! PAPPA!” så att han fick syn på mig när jag glad och lycklig sprang över mållinjen på 1:54:21! 

Så otroligt nöjd och ändå förvånad över att min tid blev drygt 5 min bättre än förra året. Men den största vinsten var verkligen KÄNSLAN under loppet och hur stark jag kände mig! 

Jag hade säkert kunna ”trycka” på mer rent konditionsmässigt, men då hade jag nog haft ett helt annat varv. Då hade jag inte njutit lika mycket som jag gjorde nu. Det får i så fall bli ett annat år:-)

Framgångsfaktorer för mig:

  1. Min pulsklocka Polar M200 som vägledde mig innan varvet och under
  2. All löpstyrka jag ägnat mig åt (även om det inte varit så roligt)
  3. Att jag hade mycket mer kilometrar ”i benen” jämfört med tidigare år
  4. All rörlighetsträning jag gjort (yoga, flossband, foamroller, rullat på stenhård baseball, stretching)
  5. Min inställning – att NJUTA!

Foto: Markus Holm

Massor av kramar Annika

Leave a Reply